Draamapäivät Laihian yläkoulussa

Koulut ovat päättyneet, mikä tarkoittaa, että yhteistyö projektin yhteistyökoulujen kanssa jää tauolle. Tänä vuonna olemme suomenkielisellä puolella tehneet yhteistyötä Laihian yläkoulun kanssa. Koulu on tämän lukuvuoden aikana saanut monenmoista toimintaa ja nyt viimeisimpänä draamalähtöisen teemapäivän. Tämä teemapäivä tehtiin yhteistyössä Novian draamaopiskelijoiden kanssa.

Näiden teemapäivien aikana vedimme draamatyöpajan kuudelle eri ryhmälle. Jokaista luokkaa varten olimme varanneet yhden iltapäivän. Iltapäivä alkoi aina sillä, että opiskelijat vetivät draamalähtöisiä leikkejä.  Näiden alku harjoituksien jälkeen opiskelijat esittivät forumteatteria oppilaille.

Forumteatteri on teatterimenetelmä jonka, tarkoituksena on antaa katsojille mahdollisuus osallistua draamaan. Eli katsojat saavat jokaisen kohtauksen jälkeen keskustella mitä kohtauksessa olisi voinut tehdä toisin ja muuta kohtauksen kulkua. Keskustelun jälkeen oppilaat saivat nähdä kohtauksen uudelleen ja taputtaa kun he kokivat, että kohtauksessa olisi voinut muuttaa jotain.

Oppilaat saivat joko itse tulla lavalle esittämään oman vaihtoehtonsa tai sitten he saivat pyytä näyttelijöitä näyttelemään kohtauksen oppilaan toivomalla tavalla. Päivien aikana saimme nähdä monta erilaista muutosta. Välillä muutos meni parempaan ja välillä huonompaan päin.

Tässä forumteatterissa saimme tutustua Isabellaan. Isabellan äiti kärsi masennuksesta ja draama käsittelikin sitä, minkälaista on olla nuori omainen.  Isabella kohtasi monenlaisia ongelmia draaman eri kohtauksissa. Forumteatteri koostui kolmesta eri kohtauksesta ja jokainen kohtaus oli jaettu kahteen osaan. Ensimmäinen osa oli aina intro minkä jälkeen tuli se kohtaus, mitä oppilaat saivat lähteä muokkaamaan.

Palaute näistä teemapäivistä on ollut hyvää. Kysyimme oppilailta: Onko draama hyvä tapa nostaa esiin mielenterveyteen ja mielenterveysongelmiin liittyviä asioita? Miksi? Moni oppilas koki, että draama on hyvä tapa nostaa esiin mielenterveyteen liittyviä asioita. Tässä pari kommenttia: ”Oli yllättävän hyvä tapa sillä se nostaa esiin miten se oikeasti tapahtuu” ja ”On, koska se luo yhteyttä”

Yhteistyö Novia scenkonstin kanssa jatkuu ensi lukuvuonna. Saa nähdä minkälainen työpaja silloin toteutetaan. Tästä päivästä ei olisi selvitty ilman todella lahjakkaita opiskelijoita joten suuri kiitos teille! 

// Anna  H, projektisuunnittelija

Dramadagar i Petalax högstadium

Skolåret börjar lida mot sitt slut, det betyder att ungdomsprojektet Mera Tillsammans också börjar avsluta sin verksamhet i skolorna. Huvudskolan på svenskt håll har under läsåret 2016-2017 varit Petalax högstadium. Som avslutning fick åttondeklassisterna delta i en dramadag tillsammans med sin klass. Temadagarna ordnades i samarbete med sista årets studerande vid Novia scenkonst. Ett stort Tack ska de ha! Det skulle ha varit omöjligt att förverkliga dramadagarna utan deras professionella insats!

Under fyra dagar i slutet av april och början av maj fick alla åttondeklassister klassvis delta i dramadagarna. Det blev en eftermiddag per klass. Från Novia scenkonst deltog 5 studeranden som hade satt ihop olika scener med temat Ung och Psykisk ohälsa. Teaterformen som användes var inte av det traditonella slaget, (där skådespelarna vanligtvis står på scen och åskådarna sitter tysta och tittar), utan här fick åskådarna delta i pjäsen och disskutera tillsammans med skådespelarna mellan scenerna. Den här formen av teater kallas för forumteater. Mera om det senare!

Dramadagen började med att vi alla samlades i en ring och hade olika fysiska övningar för att bli varma i kläderna. Vi började med en namnlek med lite olika variationer beroende på gruppen. Efter det forsatte vi med andra övningar, en var t.ex. assosiationsövningen Jag är ett träd. En person börjar med att ställa sig i ringen och säga "Jag är ett träd" samtidigt som hen med kroppen formar "ett träd". Därefter stiger nästa in i ringen och får föreställa vad som helst som den personen assosierar med ett träd. Det kan vara vad som helst, t.ex. ett äpple som hänger i trädet, barken på trädet eller katten som sitter under trädet. Det är bara den egna fantasin som sätter gränser! Det här var en väldigt rolig övning och vi skrattade mycket tillsammans.

Efter uppvärmningen körde själva forumteatern igång! Skådespelarna hade övat in tre scener som eleverna fick behandla. Pjäsen handlade om Isabell, som är en tjej som går på åttan. Hennes mamma har blivit diagnostiserad med depression. Hennes pappa skäms över det och förbjuder Isabell att prata om det utanför hemmet. Allt detta påverkar Isabell och under de tre scenerna får vi följa med på vilket sätt problematiken hemma märks hos Isabell.

I den första scenen ser vi Isabell och hennes pappa som sitter vid frukostbordet. Hennes mamma har just kommit hem från sjukhuset och när hon vaknar blir Isabell sprudlande glad och överröser mamma med information. Mamman är rätt apatisk och kan inte visa intresse för Isabells tankar. Isabell blir sårad och hennes pappa påminner henne om att detta pratar vi inte om utanför hemmets väggar. Scenen fortsätter utomhus, pappa och Isabell är på väg till bilen för att åka till jobb och skola. På vägen ut möter Isabell grannfrun, som också är Isabells kompis Samis mamma. Grannfrun frågar hur det är med Isabell och hur det är med Isabells mamma. Isabell ljuger och säger att allt är bra. Hon vill ju inte uppröra pappa, som har förbjudit henne att tal om saken!

I det här skedet fick eleverna disskutera sinsemellan vad de tyckte gick snett i scenen. Fanns det nåt som Isabell kunde ha gjort annorlunda för att det skulle bli en bättre utgång? Förslagen som kom var att Isabell kunde ha berättat för grannfun hur det står till med henne och hennes mamma. Isabell kunde ha pratat med pappan om saken och sagt att hon tycker att det är fel att skämmas över att mamma mår psykiskt dåligt. En del andra varianter kom också som förslag. Efter det spelades scenen utomhus upp igen och frivilliga elever fick hoppa upp på scen och testa spela sin variant av Isabell.

I andra scenen fick vi följa med Isabell i skolan. Hon blir utnyttjad av två klasskamrater att göra deras läxor. Eftersom hon så gärna vill ha någon att vara med och hon har dragit sig undan sina gamla vänner, gör hon läxorna. De nya vännerna bjuder henne på fest där de vill att hon ska dricka alkohol och ta piller tillsammans med dem. Senare uppmanar de henne att stjäla en mopednyckel. Isabell måste bevisa att hon är värdig att få umgås med dem. Isabell blir påkommen av mopedägaren Tobias och scenen slutar med att Tobias tar till våld mot Isabell.

Det här var den mest intressanta scenen, av den anledningen att det kom mest ändringsförslag från ungdomarna.Olika alternativ som föreslogs var t.ex. Isabell borde inte dricka alkoholen eller ta pillren. Isabell kunde gömma drogerna så att ingen på festen kan ta dem. Isabell borde bara lämna festen. Isabell ska våga säga emot att hon inte vill ta mopednycklarna. Isabell kunde gå och fråga mopedägaren om de får låna mopeden, istället för att stjäla nycklarna osv. Det fanns helt klart många alternativ för Isabell! Än en gång fick frivilliga elever äntra scenen och spela sin version av Isabell för att se om det medför någon förändring för henne.

I den sista scenen sitter Isabell hemma och gör sina läxor. Hon dras hela tiden till mammas stängda sovrumsdörr och skulle så gärna vilja dela sin tid med mamma. I sitt illamående och ensamhet börjar Isabella skära sina handleder. Hon blir avbruten av kompisen Sami som ringer på dörren och vill umgås med henne. De lämnar hemmet och det uppstår osämja emellan dem. I samma veva råkar Sami få syn på Isabells skärsår och han blir väldigt upprörd. Han förbannar Isabell över det hon har gjort och hans sista ord är "Jag kan inte vara din vän".

Den sista scenen behandlade vi inte under dramatimmen. Däremot tog vi upp den i efterbehandlingen och funderade över hur elverna själva vill att deras vänner ska reagera om man berättar att man mår psykiskt dåligt. Under efterbehandlingen funderade vi också på alla de olika karaktärerna som fanns med i pjäsen och hur de betedde sig.

Dramadagarna var väldigt lyckade och det kom mycket bra feedback från eleverna! Ungdomarna tycker att teater är ett bra sätt att lyfta upp psykisk ohälsa och bearbeta det. Det är väldigt konkret samtidigt som många tyckte att det var en rolig upplevelse! I varenda klass såg pjäsen olika ut eftersom eleverna själva fick skådespela och bestämma vad som skulle hända.

I huvudskolan på finskt håll har vi hållit likadana dramadagar men också där har förstås pjäsen sett olika ut i varenda klass. Stay tuned, för det kommer ett skilt blogginlägg om det nästa vecka!

/ Anna N-J, projektarbetare Mera Tillsammans

Uusi työntekijä esittäytyy

Hei,

Olen Aada Vihanta, uusi määräaikainen työntekijä FinFamin Kokkolan toimipisteessä. Olen 21-vuotias sosiologian opiskelija Tampereen yliopistosta. Joulukuussa sain valmiiksi kandidaatin tutkielmani ja muutin väliaikaisesti takaisin kotipaikkakunnalleni Kannukseen poikaystäväni kanssa. Mielessäni on ollut jo pidempään välivuoden pitäminen ja oman alani työkokemuksen hankkiminen. Mahdollisia työpaikkoja etsiessäni löysin FinFamin ilmoituksen avoimesta työpaikasta ja ajattelin heti, että tämä kuulostaa sellaiselta paikalta, jossa haluaisin työskennellä.

Mielenterveyteen liittyvät ongelmat ja asiat ovat olleet jo lapsuudesta asti osa elämääni. Jo teini-iässä ajattelin, että tulevaisuudessa haluaisin tehdä jotakin auttaakseni ihmisiä, joille mielenterveyden ongelmat ovat osa arkea. Mielestäni on erittäin tärkeää huomioida myös omaiset ja heidän jaksamisensa, sekä tarjota heille tukea ja apua. Olen todella iloinen, että voin nyt olla osa porukkaa, joka tekee juuri tätä. Työssäni keskityn erityisesti nuorten mielenterveysomaisten löytämiseen ja heille suunnatun toiminnan kehittämiseen. Haluan olla tukena ja apuna, ja toivonkin, että minua olisi helppo lähestyä.

Vapaa-ajallani tykkään viettää aikaa perheeni, ystävieni ja koirani kanssa. Harrastan myös ratsastusta, lukemista ja liikuntaa. Nautin rauhallisista aamuista aamukahvin ja lehden kanssa ja siitä hetkestä, kun olemme molemmat kotona poikaystäväni kanssa ja voimme vaihtaa päivän kuulumiset. Pienet arjen asiat tekevät minut iloiseksi ja onnelliseksi.

Ollaan kuulolla!

Aada


Svenska

Hej,

Jag är Aada Vihanta, nyanställd här på FinFami i Karleby. Jag är 21 år gammal och studerar sociologi på Tammerfors universitet. I december gjorde jag färdigt min kandidat avhandling och flyttade tillfälligt tillbaka till min hemort Kannus, tillsammans med min pojkvän. Jag har länge tänkt på att ta ett mellanår från studierna och skaffa arbetserfarenhet inom min egen bransch. När jag sökte efter möjliga arbetsplatser hittade jag FinFamis annons om en ledig arbetsplats, och tänkte direkt att det låter som en plats där jag skulle vilja jobba.

Problem relaterat till mental hälsa har enda sedan jag var barn varit en del av mitt liv. Redan i tonåren tänkte jag att i framtiden vill jag hjälpa människor med mentala problem i vardagen. Jag tycker det är mycket viktigt att också uppmärksamma de anhöriga och deras ork, samt erbjuda dem stöd och hjälp. Jag är jätte glad över att nu vara en del av en grupp som gör just detta. I mitt arbete kommer jag att fokusera på att hitta unga anhöriga och utveckla verksamhet för dem. Jag vill stöda och hjälpa unga, och jag hoppas att det känns lätt att ta kontakt med mig.

På fritiden tycker jag om att spendera tid med min familj, mina vänner och min hund. Till mina hobbyn hör också ridning, läsning och idrott. Jag njuter av lugna morgnar med en kopp kaffe och en tidning, samt de stunder då både jag och min pojkvän är hemma och vi kan tala om dagens händelser. De små sakerna i vardagen gör mig glad och lycklig.

Vi hörs!

Harjoittelijan terveiset!

Hei!

Reilun kuuden viikon harjoittelujaksoni Finfamilla on päättymässä ja ajattelin kirjoittaa tänne blogiin lyhyet terveiset sen johdosta. Haluan kiittää Finfamin henkilökuntaa ja jäseniä siitä, että otitte minut niin sydämellisesti vastaan ja sain olla mukana monessa toiminnassa harjoittelujaksoni aikana.

Heti ensimmäisellä viikolla pääsin Prospect-ryhmän tapaamiseen, missä  keskustelimme  selvitymistaidoista ja oman ajan ottamisesta itselle.  Prospect on mielenterveyskuntoutujien läheisille ja perheenjäsenille suunnattu koulutusohjelma, jonka tavoitteena on ohjata heitä vaihtamaan ja pohtimaan omia kokemuksia sekä kehittämään tämän pohjalta omaan tilanteeseen sopivia selvitymiskeinoja. Tapaamisessa havahduimme siihen, miten tärkeää on kuormittavassa elämäntilanteessa muistaa huolehtia itsestä ja omasta jaksamisesta.

Harjoitteluni toisella viikolla suuntasimme omaisneuvoja Evan kanssa Maalahteen, missä yhdistys järjesti yhteistyössä muiden toimijoiden kanssa neuropsykologi Rakel Bergin luennon aiheesta: psykosjukdomar och deras inverkan på den kognitiva förmågan. Luennon jälkeen saimme esittää Rakelille aiheesta kysymyksiä. Meitä oli monta osanottajaa ja palaute tilaisuudesta oli positiivista.

Huhtikuussa kävimme Sabinan Tuvan avointen ovien päivässä ja olimme mukana esittelemässä yhdistyksemme toimintaa. Omaiscafessa ja keskusteluryhmissä minulla on ollut mahdollisuus tavata teitä omaisia ja yhdistyksen jäseniä. Olette antaneet minulle paljon uutta ajateltavaa mielenterveysasioista omaisten ja läheisten näkökulmasta. Harjoittelujakso on antanut mahdollisuuden syventää tietoa sosiaalipalveluiden kentästä yhdistystoiminnan näkökulmasta. Kiitos kaikille näistä yhdessä viettämistä hetkistä ja toivon teille aurinkoista kevään jatkoa!

/Marika, sosionomiopiskelija

Tack från mig! / Kiitos mun osalta!

Svenska

Hörni, idag är det min sista dag här på praktiken med FinFami Österbotten och jag känner mig både ledsen och glad. Jag är glad för att i morgon åker jag tillbaka till Åbo var min familj bor men jag är ledsen för att jag måste lämna de här fina människorna jag lärt känna under mina sex veckor av praktik. Jag önskar jag kunde ta de här människorna till Åbo med mig!

Den här praktiken har varit en väldigt lärorik och underbar upplevelse. Mina handledare och deras arbetskollegor har tagit emot mig med öppna armar från dag ett och de har fått mig att känna gemenskap. Jag har inte en enda dag tänkt att "oh shit, nu är jag bara i vägen". Vi har haft jättekul ihop och jag har blivit mer säker på att mitt val av studier är den rätta för mig! Jag har fått göra allt från att ta hand om bloggen till att planera och dra föreläsningar/gruppverksamheter för främmande människor. Jag känner att arbetet som görs här på FinFami Österbotten är väldigt viktigt eftersom mental ohälsa har vuxit så mycket under de senaste åren och jag är tacksam för att jag fått ta del av den här föreningen!

Det känns tråkigt att lämna men samtidigt vet jag att nya äventyr väntar på mig hemma i Åbo vilket känns spännande. Hoppeligen kommer jag i framtiden ha kontakt med de människor jag träffat under mina sex veckor här för de är verkligen guld värda allihop. Tack från mig och ha det bra! <3

- Jessica

Suomeksi

Kuulkaas, tänään on mun vika päivä harkassa täällä FinFami Pohjanmaalla ja oon surullinen siitä mutta olen myös iloinen. Olen iloinen koska mä pääsen huomenna takasin Turkuun missä mun perhe asuu mutta oon surullinen siitä, että joudun jättämään nämä hienot ihmiset jotka oon mun kuuden viikon aika oppinut tuntemaan. Toivon, että voisin ottaa nämä ihmiset mukaani Turkuun!

Tämä työharjoittelu on ollut erittäin opettavainen ja hieno kokemus. Mun ohjaajat ja heidän työkaverinsa on ottanut mut avosylin vastaan jo ensimmäisenä päivänä ja mulla on koko ajan ollut semmonen olo , että olen yksi heistä. Ei oo ollu päivääkään kun olen miettinyt, että olen tiellä tai "joku ärsyttävä opiskelija". Meillä on ollut erittäin hauskaa yhdessä ja oon saanut varmistuksen siitä, että nämä opinnot ovat oikeita mulle! Oon saanut tehdä ihan kaikkea tän harkan aikana, kaikkea blogin huolehtimisesta luentojen/ryhmätoiminnan pitämiseen tuntemattomille ihmisille. Se työ, mitä FinFami Pohjanmaa tekee on tärkeetä, sillä mielenterveys ongelmat ovat nousseet vuosien aikana ja olen kiitollinen siitä, että oon saanut olla osa tätä yhdistystä!

Tuntuu haikeelta jättää tämä harkka mutta samalla tiedän, että uudet seikkailut odottavat mua kotona Turussa jotka tuntuu jännittäviltä. Toivottavasti tuun tulevaisuudessa pitämään yhteyttä niiden ihmisten kanssa, jotka oon näiden kuuden viikon aikana tavannut, sillä jokainen on kullan arvoinen. Kiitos mun osalta ja voikaa hyvin! <3

-Jessica

Att tåla stress / Stressin sietokyky

Bild från google / Kuva googlesta

Svenska

Hej på er! Hoppas erat påsklov var lyckat! Själv jobbade jag och sov på dagarna, riktigt skönt! Idag är det min näst sista dag här på FinFami Österbottens praktik vilket känns riktigt deppigt men det skall jag prata mer om i morgon för nu tänkte jag ta upp veckans tema - att tåla stress!

Vi lever i ett samhälle där 24h timmar på ett dygn inte verkar räcka till för allt vi vill hinna med. Jag valde den här bilden för jag tycker den passar så oerhört bra till dagens tema! Det går helt enkelt inte att undvika stress i dagens läge och därför har vi under den här veckan viljat ge tips och råd åt våra ungdomar på hur de kan lugna ner sig för tillfället men även hur man kan koppla av från stressen. Vi har diskuterat väldigt mycket om vad som får unga att må bra eller lugna och vi har fått en hel del olika förslag som t.ex. netflix, böcker, musik, ridning och spel. Det är oerhört viktigt att kunna ta en paus från stressen och göra något som får ens tankar någon annanstans. Om vi inte gör det kan det leda till en hel del psykiska sjukdomar som utbränning (burn-out) eller depression.

Vi har alla olika metoder så det finns inget rätt och fel. Därför vill jag att ni alla som läser detta inlägg skall fundera: Vad får MIG att må bra eller lugn? När du fått svar på frågan skall du verkligen göra de saker då du känner dig för stressad. Vi tog även lugna andetag tillsammans där vi fokuserade på vår andning; andas vi med magen eller bröstkorgen? Ifall man andas med magen är effekten bäst. Jag tänkte jag kunde länka en videosnutt från YouTube längst ner på inlägget ifall någon vill se hur en andningsövning går på. Om ni lägger lugnande musik i bakgrunden blir det ännu mer avslappnande!

Fastän stress har en negativ klang i sig känner jag att all stress ändå inte är negativt. Vissa människor kanske behöver en liten känsla av stress för att fungera bättre, som jag. Om jag är smått stressad får jag mycket mer gjort under en dag än om jag känner mig avslappnad och lugn. Det är alltså viktigt att hitta en balans mellan ingen stress alls och för mycket stress. Det är lättare sagt än gjort, jag vet men övning ger färdighet!

- Jessica

Suomeksi

Morjestaaa! Toivottavasti pääsiäisenne oli onnistunut! Itse tein vaan töitä ja nukuin päivät, kivaa! Tänään on mun toiseksi viimeinen päivä täällä FinFami Pohjanmaan työharjoittelussa, mikä tuntuu masentavalta mutta lisää siitä huomenna koska nyt ajattelin kertoa viikon teemasta, nimittäin stressin sietokyvystä!

Elämme yhteisössä missä 24 tuntia päivässä voi tuntua liian lyhyeltä. Tämän takia valitsin kuvan jonka näitte yläpuolella, se vaan sopii niin hyvin päivän teemaan! Nykypäivänä on suoraan sanottuna mahdotonta välttyä stressistä ja siksi halusimme tällä viikolla antaa vinkkejä ja neuvoja nuorille, että miten he voivat rauhoittua tilapäisesti tai jopa rentoutua. Olemme keskustelleet paljon siitä, että mikä saa heidät hyvälle tuulelle tai rentoutumaan ja saimme erilaisia keinoja kuten netflixin katsominen, ratsastus, musiikki, kirjojen lukeminen ja pelit. On äärimmäisen tärkeää, että osaa jättää stressin taakseen hetkeksi ja tehdä jotain mikä saa ajatukset muualle. Jos stressaamme liian kauan liikaa asioita, voimme saada eri näköisiä mielenterveysongelmia kuten uupumus (burn-out) tai masennus.

Meillä kaikilla on eri keinoja toimia ja mikään ei ole oikea tai väärä ja sen takia haluaisin, että jokainen joka lukee tämän kirjoituksen miettii itsekseen: mikä saa MINUT hyvälle tuulelle tai renotutumaan? Kun olet saanut vastauksen kysymykseen, tee oikeesti sitä kun sulla on liian kova stressi. Teimme myös syviähengityksiä yhdessä, jossa keskityimme hengittämiseen; hengitämmekö mahan kanssa vai rintakehän kanssa? Tämä harjoitus toimii paremmin jos hengittää mahan kanssa. Ajattelin laittaa videopätkän tohon alapuolelle YouTubesta missä näytetään miten näitä syviä hengityksiä voi tehdä jos jotakuta kiinnostaa. Jos laitat rauhallista musiikkia tausalle, saat enemmän irti harjoituksesta!

Vaikka sana stressi kuulostaa negatiiviselta, ei tarkoita että stressi olisi pelkästään negatiivista. Jotkut ihmiset tarvitsevat pienen tunteen stressistä toimiakseen paremmin, kuten minä. Itse saan paljon enemmän aikaseksi päivän aikana jos olen hieman stressaantunut kuin jos olen rentoutunut ja rauhallinen. On siis tärkeää löytää tasapaino stressittömän ja kovan stressin välillä. Se on helpompi sanottu kuin tehty, tiedän, mutta harjoitus tekee mestarin!

- Jessica