fredag 12 juni 2015

PÄIVÄ KERRALLAAN - EN DAG I TAGET

Hetkessä eläminen ja siitä nauttiminen voi välillä tuntua todella vaikealta ja uuvuttavalta, etenkin jos on huolissaan tai stressaantunut jostakin. Meidän tulisi välillä pysähtyä nauttimaan hetkestä ja niistä pienistä asioista mitkä ovat hyvin elämässämme.
Ehkä voisimme yrittää ajatella näin:

Viikossa on kaksi päivä joista meidän ei tarvitse huolehtia tai murehtia – kaksi päivää vapaata peloista ja huolista.

Yksi näistä päivistä on Eilinen.  Eilinen omien valintojen, kipujen ja virheiden kera on jo takanapäin ja se ei ole enää minun hallinnassani.

Toinen päivä on Huominen. Huominen on kaikkien mahdollisuuksien, lupausten, tuskien ja huolien kanssa yhtä vähän hallinnassani kuin eilinen.

Siispä minulle jää vain yksi päivä viikossa. Se on Tänään. Tämän päivän koettelemukset eivät ole ylitsepääsemättömiä.  

Me hajoamme vasta kun me vapaaehtoisesti laittamme Eilisen ja Huomisen taakat ja huolet olkapäillemme. Sellaisia ikuisuusrasituksia me emme pysty kantamaan.  Ne eivät ole tämän päivän kokemukset jotka särkevät meidät, vaan pelko siitä, mitä tapahtui Eilen ja huoli siitä, mitä Huomenna tapahtuu. 
  
Pysähdy välillä nauttimaan pienistä kauniista asioista.
Stanna upp i bland och njut av de små vackra sakerna livet erbjuder. 

Att leva idag och i stunden kan ibland kännas mycket svårt, speciellt under perioder när man är oroad och stressad. Därför borde vi ibland stanna upp och komma ihåg att njuta av stunden och vara tacksamma för det som är bra i våra liv.
Kanske vi kunde tänka så här:

Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöver oroa oss för - två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena av dessa dagar är Gårdagen. Gårdagen med sina val, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen. Morgondagen är inte min ännu och därför behöver jag inte oroa mig.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är Idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt.
Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan inte vi bära. Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. 



  Hyvää viikonloppua - Trevlig helg! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar